MSOTS

Jag gick ju och köpte en rakaparat för ett par veckorsedan, det var jävlarimej den sämsta investeringen jag gjort på mycket länge. Den har verkligen fått chansen att bevis motsatsen för det är först idag som jag gav upp och skicka den (med kraft) långt ner i Nyboviken.
Här börjar min morgon...

Livet på båt är lite speciellt. Jag gillar det skarp, men det är speciellt. Givetvis underlättar det ju inte heller när man är närmare 2.47 lång och tex badrummet (som man måste gå utevägen över hela däck för att komma till) bara mäter 1.80. Det blir en och annan bula och sålänge jag vägrar epilepsihjälm, som Humla dagligen föreslår, så får jag leva med det.

Hur som helst, rakningen var det ju. Jag hade ju som sagt sulat iväg rakapparaten och studsade glatt ut i badrummet med en rosa engångshyel i tassen. Tog först en dusch för att sedan raka hakan, och vilken känsla. Det var så underbart att jag faktistk sken upp i ett litet leende, trots att raka hakan kan vara något av det tråkigaste som existerar. Jag kände mig som en man igen, som en ny människa. Jag kände mig ta me fan som stålmannen på kryptonit!

Hoppade strax efter det ner i dojjorna, öppnade dörren och med ett riktigt tigersprång slängde jag mig ut på däck. Det jag glömde i euforin var att hela däck är isbelagt. Så där låg jag, nyrakad och lycklig, med mina 2.47 som ett pussel och med en ny bula...