MSOTS

Damsugaren står fortfarande framme, den har nämligen gjort den sen 18-tiden idag. Det finns dock en anledning att den inte börjat arbeta...

Anledningen att jag tog fram den från börjar var den att jag tyckte mig hitta lite nya råttpolare bakom tv:n när jag var där och bråka med några sladdjävlar förut. När jag dessutom hasa mig under sängen för att leta efter sladdjäveln jag saknade så drog jag av en nys som fick Lisebergsbanan att starta. Dessutom drog jag huvudet i sängen (låg ju fortfarande under sängen då), det i sin tur gjorde ju satans ont så av ren reflex vifta jag ju huvudet neråt igen så näsan åkte störtlopp rakt ner i mitt kakelgolv!
Så nu sitter jag här med bula i bakhuvudet och krokig kran, dock har jag sladdjävlen jag leta efter i tassen.

Just de, dammsugaren ja. Klockan är över 22 så då får man inte dammsuga. Synd...!

På löpsedlarna igår stod det, med stora feta bokstäver dessutom, att det är Sibirisk vinter på väg till Sverige! SIBIRISK vinter!
I min värld är Sibirien bara någon man skojar om när man pratar om kyla och nu är helvetet på väg hit.
När fan hände detta lixom!?

Idrotten är en väldigt stor del av mitt liv och har egentligen alltid varit sen jag stod på ett par skridskor för första gången. Så när jag startade den här bloggen så tog jag ett snack med mig själv om att försöka hålla idrotten ändå relativt utanför. Vilket har gått bra än så länge.
Men inatt när jag låg och kollade på J-VM finalen mellan USA - Canada så insåg jag att det inte skulle gå och hålla längre.
För är det en sak som jag verkligen saknar så är det ett par skridskor, en klubba, ett par puckar och en kall jävla ishall!

Det var egentligen bara det jag ville säga. USA vann btw finalen med 6-5 efter förlängning i en av de absolut bästa hockeymatcherna jag sätt under hela 2009.

Sitter på min 95 kronorsplats på ett X2000 tåg (måste ge mig själv lite cred för det fyndet) på väg från Danmark och Köpenhamn efter 5 dagar som kommer sitta kvar ett tag. Är faktiskt riktigt sliten.
Vi lämnade precis i Halmstad, här är det totalt snökaos. Bilarna är mer eller mindre täckta och det ser faktiskt ut som om det även snöar underifrån.
Hade jag varit President i Halmstad så hade jag ringt in ett gäng salt-knarkare från Danmark.
Där går nämligen var och varannan människa med en vit bunke fylld med salt i handen och kastar salt så fort det går under 10 plusgrader. Det är ett av det största missbruk jag sätt.

Jag har inte en aning om vilket väder som väntar i Göteborg, men just nu ser man inte snoken framför sig.
Om man nu får för sig att stoppa ut den i 200 km/h vill säga...

Halmstad skulle behöva en dansk salt-druggie

Sandra fyller år idag (farligt nära tant nu)! Grattis säger vi och inser att det defenitivt inte kommer bli en kväll med popcorn, Harry Potter och en påse Gott och Blandat salt. Nähörrö!
Ikväll ska vi ut, jävlarimej ut också.
Ni som läst tidigare inlägg har ju koll på hur det fungerar här på hotellet, även om jag skulle vilja krypa ihop till en liten boll och stoppa tummen i munnen och drömma om lego så ränkas liksom inte min röst på något sätt.

Tjejerna (varav en som är farligt nära tant då) har till och med tagit det till en helt ny nivå. Nu läggs det ut fällor så som kapsyler på golvet som jag ska trampa på och chocklad i sängen så städerskorna skrattar och pekar på mig när jag går med sänkt huvud genom korridorerna...
Så ja, nästa gång jag hör ordet semester då blir det att skrika och inta fosterställning!

Dagen började dock med att jag och Humla tog en promenad... Genom hela Danmark kändes det som. Var vi tillslut hamnade har vi fortfarande ingen aning om, men hade det inte varför för en stackars busshållpats med en övergiven buss med tillhörande chafför så tror jag inte att vi varit hemma ännu.
Däremot hittade vi vårat framtida boende, ett trevligt litet Crib med inbyggd toalett.

Humla, Ajja (liggandes) och Sandra på hotellet inför årsbytet

Gott nytt år hjärtat!

Jag och Humla på Nyhavns gator



Sandra, Humla och Ajja on the ground (och glada)!


Sandra, Humla och Ajja in the air (och glada)!


Jodå, såhär fina blev tjejerna efter att gått loss på H&M inför kvällen!

Jag har blivit DJ, fast det är mest för att jag är den enda i rummet som har en dator med högtalare av någorlunda kvalité. Däremot ska jag passa mig jävligt noga att just DJ:a utan här är det enbart requests som gäller.
Att dela hotellrum med tre tjejer är långt ifrån paradiset som många förmodligen föreställer sig.

Ta badrummet som ett exempel. Här finns det, utan överdrift, material för ett öppna en Body Shop butik, då pratar vi allt från hudkrämer till skrubbsalt! Exakt, skrubbsalt!
Det svider om man skrubbar på öppna sår, så det ska jag tydligen passa mig för.

Jag har inrett min lilla hörna vid mitt sängbord, mer plats än så behöver (får...) jag inte. Däremot har brudarna idag inrätt våran platt-tv som hänger på väggen med två handdukar, inovativt och faktiskt ganska fint.
Jag vet inte om det var för att jag råkade nämna igår att jag ville kolla på FA-Cupen i eftermiddag eller om det faktiskt är så att det inte finns någon plats kvar någon annanstans.

Nej, jag ska verkligen inte klaga. Jag har det fantastiskt bra och njuter både livet och sällskapet här på Ansgar Hotell i Köpenhamn. Kunde faktiskt inte haft det bättre.
Ikväll ska vi återigen ut på ny galafest, först ska jag ta en dusch och saltskrubba mig len och mjuk!

Det är nyårsdagen vilket innebär hotellfrukost i i strumplästen och direkt tillbaka till bingen för att sedan säga god morgon vid halv fyra. Det var dock ett förbannat bra nyårsfirande på Roses i Köpenhamn.
Hade tänkt att berätta om kvällen i bilder, med det var bara att glömma för hotellets internet får Skansens sengångare att gråta. 

Nu är jag så förbannat hungrig att jag inom 15 minuter kommer inleda en hetsjakt på Köpenhamns gator och torg efter en affär.

SJ och jag förblir ändå goda vänner, trots allt.
När man släpat sig upp klockan 04:30 på morgonen vill man helst inte springa på problem. Att SJ ställer in tåget som man planerat (och köpt biljett till) att åka med går defenetivt under kategorin "problem".

Det är dock en sak som gör mig väldigt förvånad samtidigt som det skrämmer mig en aning, jag blev inte ens en gnutta irriterad utan jag blev istället handlingskraftig och genomtänkt (jo faktiskt).
Min första tanke var att direkt springa till en såndär grå biljettautomat och köpa en bilejtt till första bästa tåg mot Köpenhamn (det är ju dit jag är på väg) och sedan gå till informationen för att ta diskutionen om erästtning för den nya biljetten. Det skulle visa sig vara ett genidrag.
För det var bannemej inte många som kom med detta tåget, då jag mer eller mindre klippte den sista biljetten!



Om allt detta beror på att det var alldeles för tidigt för att ens bry sig eller om det faktiskt är så att frukost är bra för kroppen vet jag inte, men jag önskar att jag i alla fall kunde ha blivit lite småförbannad.
Så SJ och jag förblir vänner och tur är väl kanske de då vi kommer umgås en hel rätt mycket en tid framöver. Även om jag hoppas det blir en kortvarig vänskap...

Vi blev kompisar redan första året i grundskolan och nu räknar jag Jocke mer som familj än kompis.

Hittade ett fullständigt underbart klipp med Jocke på youtube , jag tror detta är inspelat innan ett gig någonstans i Göteborg.
Kolla energin, suveränt!

Jag fick för några veckorsedan möjligheten och äran att spela tillsammans med Jocke under hans gig på Henriksberg i Göteborg. Det var en närmast magisk känsla att vi två, som mer eller mindre gjort vart ända hyss i boken som små, stod och skapade musik ihop.

 

Besök gärna Joachims egna sidor:
http://www.myspace.com/joachimegnaalster
http://jocke.bandcamp.com/

När Humla igår gjorde sylta av sin spargris så fick jag en obehaglig känsla av att min skolåda (min lägenhet kallas så) är fylld av undangömnda mynt, så jag satte igång att vända upp och ner på stället.
Det resulterade i 432 bagis - i mynt!

Heja mig!

Brosan har ju, som jag tidigare berättat, varit här på besök i ett par dagar för att bland annat gå på den så kallade "Rekordmatchen". Det var en cool(d) upplevelse, 31 144 personer såg Frölunda - Färjestad på Nya Ullevi, tydligen nytt europarekord för den statistiske intresserade.
Nu sitter han dock på tåget hem igen vilket är lite tråkigt, men å andra sidan svänger jag ju förbi Stockholm i kalsongbyte-tempo numer.



Men det jag egentligen skulle komma till var, att det verkar vara dagarna man absolut inte gör ett skit som stora saker händer. För jag ska villigt erkänna att idag har jag bara fesit soffan varm.
För (håll i er nu) idag har jag investerat i en ny "plånbok" (det är mer en ett fodral med plats för massa kort så kontanter blir ett problem att lösa), det är faktiskt ett sagolikt stort steg efter att min trogna blåa västtrafik-ficka varit som min bäste vän.

Börjar nära oss Göteborg nu, jag och min äldste lillebror Christian.
Vi ska ha lite brödrarhäng ett par dagar med hockey, inte bara framför tvn inatt när Pittsburgh spelar utan även imorgon, utomhus på Ullevi. Ska bli en riktig höjdare att ha bror på besök i hans (tro det eller ej) födelsestad.

Är som ni förstår på väg hem från Stockholm nu, vilket är riktigt ruttet (no offence brosan).
Åkte ju som sagt upp för över en vecka sedan och gav Humla "jordens överraskning" (som hon själv uttryckte det) men nu i morse fick vi oss en rejäl överkörning i ämnet "realitycheck". Det var väl inte direkt så att det sprutade energi vid frukosten i morse.
Inte heller när vi skiljdes åt på Hufffudsstadens centralstation. Det var tungt, riktigt tungt.

Jag är dock oerhört glad över min vinnarskalle, för har jag besämt mig för något så vägrar jag att ge upp. Oavsätt motstånd och hinder.
Så 50 mil ser jag inte ens som ett problem fram tills den dagen vi båda kallar oss för Stockholmare, Göteborgare eller Mjölbybor!

Sitter och läser lappboken jag fick av Wilmer i julklapp. En underbar (samtidigt skrämmande) bok där David Batra har samlat ihop lappar från hela Sveriges gårdspoliser
Jag är verkligen emot att sätta upp små anonyma lappar i trapphuset, tvättstugen och på grannens dörr. Men (det finns ett stort men), att sätta upp lappar av den här kvalitén tycker jag borde belönas:

Ett kylskåp, ett lastrum och nära å kära. Där här ni den ultimata kalasplatsen.
Igår var det bartömning av lönnkrogen 2009, en riktig höjdare.

Dagen började ju lite lätt med en runda på stan och inköp av de sista klapparna. En runda som gick långt över mina förväntningar.
Visst, det var perverst mycket folk ute på stan, tempot, stressen och kriget i vissa fall var både underhållande men samtidigt lite skrämmande att beskåda.
Det var ett bra tag sen Sverige hade det såhär jobbigt ekonomiskt, ändå slår julhandeln alla rekord... "Imponerande".
Ska dock erkänna att jag faktiskt la mig i bingen (dock inte i fosterställning som befarats) när vi kom hem igen. Det går undan här i stan.

Vi hann ändå med mycket. Julklappar, ta oss en fika och bolaget (lönnkrogen behövdes fyllas upp lite inför bartömmningen), att vi sen hade ett helvete, rent ut sagt, att få med oss allt hem är en annan historia. Humla hade fullt upp med femtioelva påsar och jag lunka runt med en enorm låda i famnen.
Lönnkrogen slog upp dörrarna vid 22 tiden igår kväll. Ända kravet var "mjukiskläder" och "last man standing", alltså stängning när siste man/kvinna kasta in handduken (den titeln tog jag, Humla och Fidde hem).
Det blev en kväll full av härliga diskutioner, spelet rita och gissa (seger där gick till Frida och Sandra) och Aqua!
En riktig succé.

Det bjöds även på sopp-satan igår. Jag är egentligen långt ifrån en sopp-älskare, men även utan Humla som anledning så hade jag ändå lätt åkt 50 mil för den jävla sopp-satan.

Bävar lite för att ge mig ut på Stockholms gator och torg, tänkte ta och inhandla någon eller några julklappar till mina syskon.
Det som skrämmer mig mest är att ge mig ut bland, ett redan innan tungt stressat folk, under julhandeln så idag gäller det nog fan att stå på rätt sida på rulltrappan och ställa sig i kön till bussen (ja man gör så här i Stockholm), annars finns det nog risk att jag går och lägger mig på rummet i fosterställning och aldrig ger mig ut igen.

Alternativet hade ju annars varit att göra detta tidigare under decemeber månad. Med det är ju fan ingen sport.

Vi ska "strax" (Humla står i duschen så strax kan variera en del...) dra oss ut mot Vaxholm och tjingsa över på middag hos brosorna, pappa och Marie. Ska bli skôj som vi säger hemma.

Det är lite blandat humör här på båten idag.
Ett rejält bilhaveri ställer till det för kapten ombord, Wilmer går runt och ser ut och ha en riktigt "bad day" och Fideli, hon är trött. Tror jag.
Resterande, inklusive mig själv då, tar det nog bara rätt piano idag.

Nu visade sig att Humla smygit in och gjort sig i ordning på något slags världsrekord, så nu var det visst jag som satt och såg ut som ett penntroll i håret.
Gissar att vi "strax" (det kan fortfarande svänga oerhört fort) åka.